Sitter här och lyssnar på Andrea Bocelli - Por ti volare i min ensamhet. Har precis ätit lunch (en sen sådan) och dricker nu lite kaffe. Det sista som var kvar i kokaren, varför smakar det alltid bränt och äckligt? Vill ha en kokare med reglerad värme i värmeplattan, så den håller kaffet på en viss värme hela tiden och inte bränner det.
Väntar på en massa saker från posten nu: lagboken, lite kurslitteratur, skor som jag glömde hos mamma och pappa samt två klänningar från Asos rea. Verkligen sjukt billigt där just nu. Totalt blev det 300 kronor med frakt för två klänningar, det är prisvärt! Är dessutom klänningar jag kan använda i vardagen, vilket jag behöver.
Kan förresten meddela att det är sjukt jäkla kallt i lägenheten för tillfället. Sover med vanliga strumpor + raggsockar och ibland min tjocktröja från militären (egentligen är den Björns men det är en gudagåva att ha den här).
Olle ligger halvnaken med halva täcket över sig bara medan jag ligger och skakar av kyla trots att jag är invirad som en kåldolme. Orättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, men det är väl klart att jag minns dig!
SvaraRaderaJa, nu har jag spenderat alldeles för mkt tid med att vara sjuk. Men att ta steget att bli frisk är som sagt enormt.
Jag tror jag läste din blogg för ganska längesen, för visst var du i Lund?
Hur är det med dig nu då? Fungerar det i det stora hela? Får du någon hjälp?
Jag tror visst att det går att bli helt frisk, dock kan jag tänka mig att man hela tiden måste vara vaksam i framtiden för att man har en högre benägenhet att ramla tillbaka ner i skiten.
Kramar
Jo, det är tufft att ta tag i det och man förnekar det mer än gärna. Tycker att det är okej och man accepterar att leva med det. Men frågan är om man vill ha det så? I samband med att man accepterar att det är som det är, accepterar man ju också att leva sitt liv så otroligt begränsat.
SvaraRaderaSå därför bör du kanske återigen ta dig en funderare och komma fram till det klokaste beslutet, att du behöver hjälp för att ta dig ur det!
Jag gick i öppenvård i Lund, sen var huvudalt. inläggning men eftersom jag protesterade slutade det ändå med dagvård. Dagvårdsbehandlingen i Lund är dock enligt min åsikt inget att hurra över. Det slutet med att jag blev utslängd därifrån då jag inte gick upp i vikt.
Nu ska jag antagligen börja ny behandling, på Capio, och hoppas att det kommer att bli det rätta.
Kram!