Jaha, här sitter jag efter några minst sagt jobbiga dagar. Efter att ha varit hos Jenny på första advent och ätit take away (pasta pesto för de som undrar) kände jag mig uppsvälld i magen. Jag trodde att jag bara behövde gå på toaletten men när jag kom hem vid 23.30 började jag få extrem smärta i magen.

Efter att ha spytt, haft diarré och skrikit av smärta i ett par timmar ringde Olle sjukvårdsupplysningen som kopplade till 112. Jag trodde att det var gallsten eftersom jag haft det förut (dock har jag ju opererat bort gallblåsan men det är en annan story), de skickade en ambulans och jag fick skjuts in till akuten. Väl på plats fortsatte härligheterna, diarrén och spyorna flödade (ibland samtidigt) och jag hade sjukt ont i magen. De tog en massa prover och jag hade höga vita blodkroppar vilket tyder på infektion samt extremt lågt blodtryck. Jag har naturligt lågt blodtryck men så lågt har jag nog aldrig haft, bara att gå till toaletten och tillbaka gjorde mig svimfärdig och svettig som ett djur. Det tog lång tid att få prata med en läkare men efter kanske 2 timmar kom en läkare som dock inte ville ge smärtstillande. Jag fick ligga kvar på akuten fram till ca 10.00 dagen därpå (dvs. totalt ca 8 timmar) och det var inte en trevlig upplevelse. Jag hade bajsat ner mina byxor men på akuten har de tydligen inga byxor så jag sprang där med mina sjukhustrosor fram och tillbaka från toaletten.

När jag väl kom till en avdelning hade smärtan lugnat ner sig. Spyorna avtog och efter att smärtan i magen avtagit var de ganska säkra på att det var ett fall av svår gastroenterit (magsjuka eller mag-tarmkatarr). Efter en natt på avdelningen med vätska i form av dropp och lite yoghurt på morgonen fick jag igår åka hem (äntligen).

Idag känns det bättre i magen och trots att jag fått order om att stanna hemma till på måndag tänker jag gå till skolan imorgon eftersom vi har obligatoriska moment. Ja, jag vet att det är egoistiskt men vad ska man göra...