Puhhh, äntligen hemma efter en tur på IKEA. Det är verkligen helvetet på jorden när man åker dit för att man måste köpa en massa saker. När man kan strosa fritt utan en massa måsten så är det en trevlig plats, don't get me wrong.

Idag var det mer kaos än vanligt. Det var halv dag eftersom det är Trettondagsafton imorgon och dessutom är det precis i slutspurten av rean. Jag tog mig fram som en krigare med en gnällig fyraåring (aka. Olle) släpandes bakom mig som var förbannad för att han inte kunde styra vagnen.

Jag flippar på Olle för att han inte kan ha en åsikt för en gångs skull för att i nästa sekund (när han frågar om vi istället ska ta ett annat överkast) snäsa att det är skitfult. Jag vill både ha kakan och äta den - så kan man nog sammanfatta det.

Efter ett tag blev jag hungrig och allt mer stingslig, Olle såg ut som att han hamnat i helvetet och vår kundvagn for åt alla håll...

Jag förstår inte, HUR JÄVLA SAKTA kan man gå i en butik? Det finns vissa regler, i mitten av "gången" strosar man inte där GÅR man, SNABBT! Ska man titta på något, diskutera en blomma eller ett sängöverkast så gå in åt sidan för i helvete och håll koll på ungarna. Nästa gång är det kanske din unge som råkar ut för mitt mentala breakdown (det är en tidsfråga, tro mig!) och blir inte bara träffad utan mosad av min kundvagn.

När vi var färdiga och skulle betala så var det såklart mentalt efterblivne Phong-Tang Yuen som satt i kassan.

Jag skulle betala med ett presentkort jag fick i julklapp men bara det ena, och jag ville använda det som innehöll 300 kr och inte det som innehöll 1000 kr. Phong börjar med att dra det ena kortet och skrapa en kod på baksidan. Därefter drar hon det andra kortet och skrapar även här koden på baksidan.
-Det var 1000 kr på det första och 300 kr på det andra säger hon leende.
- JAHA MEN KAN JAG FÅ TILLBAKA DET MED 1000 KR DÅ FÖR JAG SKULLE BARA ANVÄNDA DET MED 300 PÅ.
-Oj, nu har jag ju dragit det och skrapat koden säger Phong.
-Ja jag ser det sa jag.
-Det finns inget att göra nu säger Phong.
Inombords blir jag rasande, jag håller på att förlora min självbehärskning men efter en "är det värt det" diskussion inombords packar jag snabbt ihop alla våra grejer och vi lämnar varuhuset...

Om vi ska se saken ur en mer positiv synvinkel så var det första gången någonsin som jag fick ihop alla möbler utan strul eller saknade skruvar. Allting var snyggt även om balkongbordet var något lågt. Tänkte försöka se om jag kan fixa det på något sätt imorgon!

Nu: plugg!